Naturligt om hälsa

SPÄNNANDE VÄXTER

ATT INTE TÅLA GLUTEN

Glutenöverkänslighet - mycket mer än en tarmsjukdom

DINA HUSDJUR

FRÅGOR & SVAR
DR OLLE HAGLUND

DET GODA LIVET – MATEN

a href="http://click.double.net/?20568;463;12030" style="background:url(http://imp.double.se/imp.gif?a20568p463g12030) no-repeat;">Baddräkter som formar din kropp.
Slankare silhuet med Miss Mary of Sweden.
www.missmary.se

Glutenöverkänslighet - mycket mer än en tarmsjukdom

Glutenöverkänslighet finns hos cirka två procent människor över hela världen, men mörkertalet är mycket stort. Den kända bilden av glutenöverkänslighet med mag/tarmsymtom är bara toppen på ett isberg.

En vanlig sjukdom

Glutenöverkänslighet finns hos människor över hela världen. Man har beräknat att det på varje känt fall går 7-10 personer med oupptäckt sjukdom. Sjukdomen ökade i Sverige hos barn under 1980-talet, men antalet diagnoser sjönk därefter under några år för att åter igen öka under de senaste åren. Bakom detta ligger bland annat ökad uppmärksamhet på sjukdomen, förbättrade diagnostiska metoder men också en verklig ökning. En anledning till förändrad förekomst är att det i början av 1980-talet kom rekommendationer om att minska på protein i spädbarnsmaten och i stället öka tillsatsen av mjöl. Man rekommenderade också att dröja med införandet av gluten i kosten från 4 till 6 månaders ålder. Följden blev en stark ökning av insjuknande i glutenintolerans under perioden 1984-1996 till cirka tre procent. Man talade om "den stora mjölchocken". Därefter har förekomsten minskat igen. En av våra största experter på glutenintolerans, Anneli Ivarsson, har också visat att barn som är födda på sommarhalvåret löper större risk att drabbas. Detta är kopplat till att de slutade ammas under vinterhalvåret och då började få gluten i kosten. Samtidigt utsattes de för mer infektioner som man också vet kan öka risken. Även andra kostförändringar kan ha medverkat till ökad förekomst. Intag av potatis och havregrynsgröt har minskat och intag av pasta, pizza, hamburgare och annan mat med högt mjölinnehåll har ökat.

Vid en undersökning 2005 av 10 000 svenska tolvåringar fann man en förekomst på en procent och ytterligare två procent befanns ha oupptäckt och obehandlad glutenintolerans. Alltså var tre procent av tolvåringarna drabbade.

Sjukdomen kan uppträda när som helst i livet, alltså även hos äldre. Genom att uppskjuta införande av gluten kan man ibland se att sjukdomen debuterar senare i livet. Glutenöverkänslighet kan inte så sällan ligga bakom diffusa tillstånd i tarmen, och även i andra organ, utan att tillståndet misstänks och upptäcks. Patienten har ofta en lång väg från symtom till diagnos och behandling. Detta beror ofta på en fördröjning av läkarens diagnos snarare än på sen kontakt med sjukvården. Som kuriosa kan nämnas att rökning av någon orsak minskar risken för glutenöverkänslighet med cirka 23 procent. Tre studier har visat detta medan en fjärde studie inte såg något samband. Två studier har också visat på en gynnsam effekt på sjukdomen vid användande av nikotinplåster. Det måste i så fall vara nikotinet som via nikotinreceptorer minskar risken. En liknande skyddande funktion av rökning/nikotin ses också vid ulcerös kolit och Parkinsons sjukdom.

I en aktuell studie visas att förekomsten av glutenöverkänslighet varierar i olika delar av Sverige. Den största förekomsten ses i Småland, i Västsverige och på de stora öarna i söder. I mellersta Norrland och i Stockholm var färre drabbade. Orsakerna till detta är ännu oklara.

Ungefär en av hundra svenskar är glutenintolerant och sjukdomen förekommer dubbelt så ofta hos kvinnor som hos män. Om man är glutenintolerant och äter mat som innehåller gluten, så uppkommer förändringar i tunntarmens slemhinna. Det första som händer är att antalet försvarsceller, så kallade T-lymfocyter, ökar i tarmen. Därefter minskar tarmluddet i höjd och tarmen blir sedan helt slät. Det leder i sin tur till att tunntarmens yta som suger upp näring minskar och att näringsämnen som finns i kroppen börjar läcka ut i tarmen i ökande utsträckning. Även borstbrämet skadas, vilket leder till att man exempelvis förlorar enzymet laktas, som bryter ner mjölksockret, laktos, i maten. Det kan leda till obehag när man dricker mjölk.

Glutenskadan är störst i övre delen av tunntarmen där bland annat järn och kalk tas upp. De signalsubstanser och hormoner som normalt kommer från övre delen av tarmen och styr bukspottkörteln och gallblåsan minskar i mängd. Således störs även funktionen av andra organ som är viktiga för matsmältningen

Det är inte klarlagt varför en del människor blir känsliga för gluten, men den viktigaste orsaken anses vara ärftlighet och man får sjukdomen om man har arvsanlag för en särskild vävnadstyp i tarmen. Det finns teorier om att man kan drabbas av glutenintolerans som en följd av exempelvis en magsäcksoperation eller av en vanlig virusinfektion.

Förutom äggviteämnet gluten och ärftliga faktorer så medverkar också sättet för införande av gluten vid bröstavvänjningen liksom tiden för amning samt upprepade mag/tarminfektioner. Införande av gluten i kosten under de tre första månaderna ökar risken liksom ett högt glutenintag under avvänjningen. Barn som ammas vid tiden för införandet av gluten och senare har en lägre risk att drabbas. Flera studier har visat att en lång amningstid har en skyddande effekt. Upprepade magtarminfektioner som rotavirus- och adenovirusinfektion kan öka risken för celiaki genom att öka genomsläppligheten för glutenfragment i tarmväggen.

Glutenöverkänslighet som ett isberg

Glutenintolerans beskrivs ofta som ett isberg med toppen av isberget ovanför vattenlinjen som patienter med typiska symtom som kommer från mage/tarm (se figur). Dessa personer får relativt snabbt sin diagnos. Nästa skikt, just under vattenytan, är de patienter som inte har typiska symtom utan mag/tarmproblem. Bland dessa märks isolerad blodbrist på grund av dåligt järnupptag, benskörhet, bestående sjukliga "leverprover", svårigheter att samordna rörelser (ataxi) och domningar m.m. i perifera nerver (neuropatier). Det tredje skiktet utgörs av personer som potentiellt kan utveckla intolerans (latent glutenintolerans) senare i livet. Det sista skiktet utgörs av friska personer med positiva antikroppstester men med normalt utseende av vävnadsprover från tunntarmen.