Naturligt om hälsa

 
 
 
 
 
 
 
Östrogen eller inte östrogen?
Substitutionsbehandling med östrogen och östrogen-gestagen-kombination har diskuterats livligt i såväl medicinsk fackpress som i dags- och kvällspress. Det har varit gott om överdrifter och det har varit slarv med terminologin. Viktiga fakta bakom larmrapporterna har många gånger ”glömts bort” eller inte tillräckligt klargjorts.
Därför känns en kommentar, som jag fick per post häromdagen, mycket relevant. Brevskrivaren säger: ”Jag har försökt följa med i östrogendebatten. Inte någonstans har jag kunnat få ett bra svar på mina funderingar”. Så känner nog många av de kvinnor som just nu är skrämda och frågar sig: Hur stor är risken just för mig? Vad ska jag göra? Vilka är alternativen?
 

De viktigaste och vanligaste klimakteriella symtomen är värmevallningar, svettningar, sömnsvårigheter och irritabilitet. Sjunkande koncentrationer i blod av hormon från äggstockarna (östrogen och progesteron) leder till höjda nivåer av hypofyshormonen FSH (follikelstimulerande hormon) och LH (luteiniserande hormon). Det är den ökningen, och inte östrogenbristen, som orsakar symtomen.

Klimakteriesymtom kan börja flera år före menopaus (tiden för den sista regelbundna regleringen i livet). Varaktigheten för klimakteriebesvär uppges ofta till mellan fyra och sex år men tio till tolv år är ingen ovanlighet.

Kunskapen om effekterna av substitutionsbehandling har kontinuerligt ökat sedan den infördes i slutet av 60-talet. Under tidigt 70-tal lärde vi oss att östrogen borde kombineras med progesteron-liknande hormon (gestagen) för alla kvinnor med livmodern kvar, detta för att undvika cellförändringar och cancerutveckling i livmoderkroppen. Efter det har östrogen enbart använts endast av kvinnor, som opererat bort livmodern. Kvinnor med kvarvarande livmoder har använt olika regimer av östrogen i kombination med gestagen. En omtyckt behandling har varit att ta kombinationen varje dag i avsikt att helt och hållet slippa blödningar.

De så kallade larmrapporterna har – trots vad som stått i de flesta artiklar i dagspressen – inte kunnat visa att östrogen enbart ökar risken för bröstcancer. Antalet ”extra fall” (utöver vad som förekommer hos kvinnor utan hormonbehandling) har såväl för femårigt som tioårigt intag legat inom gränsen för en slumpmässig skillnad. Samma sak gäller östrogen-gestagen-kombination under fem år, medan ett tioårigt intag gett upphov till ett antal ”extra fall” som statistiskt faller utanför den ramen.

Ett viktigt förhållande, som aldrig har förklarats i diskussionen om larmen, är att studierna bygger på användning av ”konjugerade ekvina östrogener” (svenskt preparat Premarina) tillsammans med daglig tillförsel av den första generationens gestagen (medroxiprogesteron, svenskt preparat Gestapuran). ”Konjugerade östrogener” (ursprungligen extraherade från sto-urin) är fortfarande de mest använda i USA, medan de har en mycket liten del av marknaden i Europa och särskilt i Skandinavien. Vi har sedan cirka 20 år tillbaka gått över till 17-beta-östradiol, som både kemiskt och biologiskt är identiskt med det kroppsegna östrogenet från äggstockarna (det marknadsledande preparatet är Progynon).

Gestagener har under åren genomgått en betydelsefull utveckling: den fjärde generationens gestagener har nyligen nått marknaden. De nya gestagenerna (representerade av drospirenon) motverkar inte östrogenets goda hälsoeffekt på hjärta och kärl, de bidrar inte till att binda salter och vatten i kroppen och de har inte någon androgen effekt (androgen = manligt könshormon). Även om HRT-preparat med dessa gestagener i skrivande stund är på väg in på marknaden, kommer introduktionen av dem att vara revolutionerande för bruket av HRT. Preparatet Angemin kommer att bli först ut i Sverige med det ”kroppsegna” östrogenet (17-beta-östradiol) tillsammans med fjärde generationens gestagen (drospirenon). Angemin är vad man ska gå över till om man väljer att fortsätta med en östrogen-gestagen-kombination.

 

Det har inte heller kommit fram i diskussionen, att man i de studier som ligger bakom ”larm-rapporterna” har försökt använda östrogen-gestagen-kombinationen för så kallade ”sekundär profylax” av hjärtsjukdom. Man startade HRT till redan hjärt- kärl sjuka kvinnor i åldern upp till 80 år i hopp att därmed kunna undvika en ytterligare hjärtattack eller en ytterligare stroke.
När detta inte visade sig möjligt skriver man i medierna att ”östrogen ger risk för hjärt-kärlsjukdom och för demens”. Men man har ”glömt bort” att tala om att man i den aktuella studien började hormonmedicinering till kvinnor i åldern över 65 år, det vill säga start av hormontillförsel först mer än 15 år efter menopaus. Hormonforskare är helt eniga om att start av östrogentillförsel före eller vid menopaus har en helt annan verkan. Startar man ”så tidigt som kring menopaus” sänker man risken för hjärtinfarkt med 30 till 50 procent. En nyligen publicerad finsk studie har också visat att kvinnor som startar östrogentillförsel senast i samband med menopaus har en bättre bibehållen minnesfunktion och en minskad risk för Alzheimer än kvinnor utan östrogenintag.

Vilka är då konsekvenserna av larmrapporterna?
Kontrollera att du tar det ”bästa östrogenet”, 17-beta-östradiol (Progynon). Ta inte mer än vad du behöver. Börja med 1 mg per dag under ett par månader och öka till 2 mg per dag först om den lägre dosen inte gör dig besvärsfri. Om du inte har livmodern kvar behöver du inget tillägg av gestagen.
Om du fortsätter med gestagenet medroxiprogesteron: tag det inte varje dag. Acceptera konsekvensen att du måste blöda någon gång ibland. Trivina heter ett preparat som ger 70 dagar enbart östrogen, 14 dagar kombinationen av östradiol och medroxiprogesteron samt 7 tablettfria dagar, det vill säga blödning 4 gånger per år.
Gå över till preparat med den fjärde generationens gestagen så snart du har möjlighet
till det. Kontrollera innehåll av 17-beta-östradiol och gestagenet drospirenon. Handelsnamnet på det nya kombinationspreparatet kommer att vara Angemin.
Välj ett östrogenfritt naturläkemedel.

Det finns ett växtbaserat och som naturläkemedel registrerat preparat med indikationen att användas mot klimakteriebesvär, nämligen Remifemin. Preparatets aktiva substanser är triterpener, vilka inte representerar växtöstrogener. (Växtöstrogener eller fytoöstrogener finns av tre slag, isoflavoner från soja, coumariner från rödklöver och lignaner från linfrö).

Triterpenerna binder sig inte till vare sig alfa- eller beta-östrogena bindningsplatser (receptorer) i kvinnokroppen, det gör däremot växtöstrogener. Triterpenerna har ingen stimulerande inverkan på livmoderslemhinnan och inte heller på bröstet. De har tyvärr inte heller någon slemhinnestärkande effekt för slida och urinrör. Det gör att de bör kombineras med ett svagt östrogen för lokalt bruk för att hålla dessa slemhinnor i gott skick och därmed förhindra såväl slidinfektion som återkommande urinvägsinfektion. Ovesterin är det marknadsledande receptfria medlet för sådant bruk.

Förhållandet att Remifemin är ett naturläkemedel innebär att det kan köpas både receptfritt och mot läkarrecept. Det ingår också i apotekens standardsortiment och finns i hälsofackhandeln.

 

Och så något om benskörhet. Tidigare var östrogen det enda medel som var klassat som specifikt benskörhets-förebyggande medel. Det fordras emellertid fyra till fem års användning innan effekten kan dokumenteras och effekten upphör så snart östrogenintaget slutar. När nu direktiven från Läkemedelsverket och Socialstyrelsen anger att ”substitutions-behandling ska ges mot klimakteriebesvär endast och med lägsta möjliga dos under kortast möjliga tid” måste andra möjligheter prövas mot osteoporos. Fosamax är effektivt redan efter två till tre års behandling, Forsteo redan efter ett års användning. Den basala behandlingen för att förebygga benskörhet är dock den viktigaste - och densamma som tidigare - kalk , D-vitamin och fysisk aktivitet.

Slutligen: kan man använda östrogen eller östrogen-gestagenkombination under mycket lång tid, livet ut? Ja, visst kan man det, men det är sällan det verkligen behövs. Man bör göra ett tre månader långt uppehåll och se hur man mår utan hormontillförsel. Mår man inte bra då, så är det fritt fram att börja igen. Om man inte har livmodern kvar bör man välja Progynon, om man har livmodern kvar ska man välja den bästa östrogen-gestagen-kombinationen som finns, för närvarande endast Angemin.

Vissa kvinnor är belastade av cancer i släkten. Risken för ärftlig bröstcancer påverkas inte av hormonbehandling. Den ärftliga bröstcancern kan man inte heller skydda sig mot. När man talar om hormonell klimakteriebehandling är det endast cancerrisk i livmoder och bröst som kommer i fråga. Cancerutveckling i andra organ berörs inte av klimakteriebehandling.

Fotnot: Professor Ingemar Joelsson skrev denna text i slutet av 2004.

Av professor emeritus Ingemar Joelsson

 

Ingemar Joelsson är medicine doktor och professor emeritus i kvinnosjukdomar. Han startade under sin tid som professor i obstetrik och gynekologi vid Umeå universitet, företaget Scientific Multimedia & Communication, som arbetar med föreläsningar och seminarier. Ingemar Joelsson är mycket anlitad som föreläsare i olika sammanhang och har som akademisk lärare stor erfarenhet av undervisnings- och informationsverksamhet. Under senare år har ämnet för föreläsningarna mycket kretsat kring kvinnohälsa med diskussioner kring skolmedicinsk och alternativ behandling av klimakteriebesvär, bröstcancerrisk och möjligheter att förebygga hjärt-kärlsjukdomar och benskörhet.

Läs mer på http://www.kvinnohalsa.se/ eller http://www.naturmedel.org
 
 
 
 
 
 
Naturligt om hälsa, Floragatan 13, 2tr, 114 75 Stockholm
08-663 55 30, 08-506 457 11 (vardagar 8-17) lena.elisabet@scantype.se © All rights reserved.