Besksötan är släkt med potatisen och precis som den innehåller besksötan giftet solanin. Arten, med det latinska namnet Solanum dulcamara, kallas även kvesved eller vivang, har varit känd som läkeväxt sedan medeltiden, då den användes bland annat som urindrivande, svettdrivande och laxerande medel, men även mot benvärk, utslag och skabb. Det var ett- till treåriga stjälkar och grenar (Stipites Dulcamarae) som användes vid tillverkning av läkeväxten, vars namn kommer av att när man tuggar stjälken smakar den först bittert och sedan sött. Som ett kuriosum kan nämnas att farao Tutankhamons tredje kista lär ha varit dekorerad med bär av besksöta som var trädda på trådar av dadelpalmsblad. Led han kanske av eksem eller annan hudåkomma? Ja, vem vet?
Carl von Linné rekommenderade Stipites Dulcamarae för behandling av bland annat reumatism, hudåkommor och astma. Så länge som fram till andra världskrigets slut samlade man in besksötans stjälkar och grenar för försäljning till apoteken.

År 1925 kostade färsk besksöta eller kvesved ”stjälkarne, hackade i 1 cm långa stycken” 40 öre, och torkad 1 krona. Enligt en insamlingskalender samma år skulle besksötan samlas in i april, den årstid de inte bär blad, för att halten av verksamma ämnen skulle vara som störst.
Det gamla namnet kvesved, hänförde man ibland till barkens användning mot kvisslor (kvesor), medan andra menade att kvesa egentligen är ett äldre namn för en form av reumatisk värk som sätter sig i fingrarnas leder.
Besksötans blommor och bär är mycket giftiga.
Källor: Den virtuella floran, Nyttans växter 

Det finns ett naturläkemedel, Efabene, en kräm för behandling av lättare eksem och hudåkommor, där den verksamma substansen är baserad på just besksöta. Krämen har bland annat klådlindrande, avslappnande och inflammationshämmande egenskaper.
Ulrika Lindbäck arbetar i en Hälsokraftbutik i Birsta, ett köpcentrum utanför Sundsvall. Hon har, sedan hon var liten, haft psoriasis med utslag både på kroppen och i hårfästet, och använt allt, som hon säger, bland annat receptförskrivet kortison.
– Det hjälpte för stunden, men huden blev tunn och känslig.
Med åren försvann utslagen på kroppen, och det menar Ulrika kan bero på att hon ätit fiskolja och vitaminer som vuxen. Men utslagen i hårfästet ville inte ge sig.
 – Eftersom jag arbetar i en hälsobutik, så har jag självklart provat många produkter som finns i vårt sortiment. Det har till exempel varit ringblomssalva och kådsalva, vilka utan tvekan har dämpat utslagen.
– Men så kom naturläkemedlet Efabene för något år sedan och den har gjort mig så gott som symtomfri. Och det är verkligen en lycka. Jag smörjer hårfästet varje dag, för det måste jag göra. Efabene läker inte psoriasisen, men håller efter den.

Av Lena Götrich