Kamomillen har haft stor betydelse som ”kvinnoört” i den meningen att den verkar kramplösande och lindrande vid menstruationsbesvär och förlossningar. Kamomillens latinska släktnamn namn är Matriarcata och artnamnet är recutita. Matriarcata kommer från matrix som betyder livmoder och artnamnet recutita betyder flådd och varifrån det namnet har kommit är hittills okänt.
Blommans bas är ihålig och den har även liknats vid en livmoder. Lägger man ihop alla kvinnliga epitet, så förstår man varför den kallas just ”kvinnoört”.

Av alla medicinska växter är kamomill kanske den mest namnkunniga. Dess läkande egenskaper är kända sedan århundraden. Den första fynduppgiften publicerades av Rudbeck i Catalogus plantarum 1658, men arten är känd sedan medeltiden. I Linnés Materia Medica, 1749, är den nämnd som medicinalväxt och i den Svenska floran 1755 beskriver han dess användning: ”Infusion på örten brukas i Finland mot lungsot. Användes av många här i landet i fotbad”.
Andra effekter som tillställs kamomillen är att den är: ”antibakteriell, har en inflammationshämmande verkan och är effektiv mot förkylning, bra vid mag- och tarmproblem, eksem och utslag och är påtagligt urindrivande”.
Kamomill är en ettårig, aromatiskt doftande ört som kan bli upp till fyra decimeter hög. Stjälken är upprätt och ofta rikt grenig, bladen är finflikiga och dilliknande. Blomkorgarna liknar prästkragens och sitter på långa skaft. Kamomillen blommar från juni till oktober, då även de fullt utslagna blommorna ska plockas.
Kamomillen har sitt ursprung i södra och östra Europa, men är numera spridd i nästan hela Europa, såväl i Kanada som i USA. I Sverige förekommer den jämförelsevis allmänt upp till Gästrikland, längre norrut är den sällsynt men förekommer ibland även norröver.

Äkta kamomill är den som Linné kallade inhemsk kamomill, i motsats till många besläktade och obesläktade ”oäkta” örter som liknar kamomill. De som mest kan förväxlas med äkta kamomill är bland annat gatkamomill, baldersbrå, åkerkulla och kamomillkulla.
Enligt webben Shenet, så var kamomill en av de örter Medicinalstyrelsen uppmuntrade allmänheten att samla in till apoteken under andra världskriget. Ingvar Kjörck berättar:
”Om somrarna samlade vi kamomill, för ingen del med tanke på höstens förkylningar, utan därför att apotekaren betalade klingande valuta för den. Man drog över gärdena med sax och femkilospåse och luktade på vartenda bestånd för att skilja undan baldersbrån, som var precis likadan men kunde till intet gagnas och gjorde apotekaren bös. Vi tömde påsarnas innehåll på stora papper på vindsgolvet, synade skörden regelbundet och fann med nästan skräckfylld förundran att en hel dags arbete torkade ihop till praktiskt taget ingenting. Stötte man till pappret flög det torra fnösket högt i vädret. Blomkorgarna blev på något egendomligt sätt nästan viktlösa och vägde inte för mer än 60 öre när avyttrandets stund var inne…Man slog ut med handen och sade generöst att ge mig ”saltpastiller” (salmiak) för hela slanten.”

Källor: Den virtuella floran, Shenet.

Av Lena Götrich