En annan tidig berömdhet, abbedissan, läkaren och konstnären Hildegard av Bingen, som levde på 1100-talet i Tyskland, skrev två verk, Causae et Curae och Physica, i vilka hon sammanfattade sina örtmedicinska råd. I dessa verk, som handlar om hälsa och natur, nämner hon bland annat vänderot. Under medeltiden ansågs växten vara ett universalläkemedel och påstods bland annat vara effektiv mot epilepsi och mot feber.

Namnet valeriana förekom första gången i skrift på 900-talet, men var redan då känd sedan länge som medicinalväxt. Och varifrån namnet har kommit ”tvista de lärde”. Möjligen kan det ha ett samband med provinsen Valeria i Ungern där valeriana först skulle ha funnits i sumpmarkerna där. Officinalis kommer efter latinets officina som betyder tillverkningsställe, verkstad, apotek och som syftar på artens användning som läkeväxt.
Vänderot var verkligen en av forna tiders kraftväxter. Den skulle skördas mellan Jungfru Marie himmelsfärdsdag den 15 augusti och Marie födelsedag den 8 september, och då helst precis när solen gick upp. Sedan sades det att ”om man grävde upp roten strax före soluppgången och band den om nacken, så skulle man få god syn”. I Norden tillägnades den Freja och gudinnan Hertha använde en stjälk av vänderot som ridpiska när hon red på sin hjort.
Universalmedlet vänderot skulle skydda mot det mesta. Mot mal, troll och oknytt alldeles säkert. Och mot häxor hängdes knippen vid dörren eller så man lät den ligga framme.
Som lugnande medel började valeriana användas först på 1600-talet.
Här i Sverige publicerades en första fynduppgift i Rudbecks Catalogus plantarum år 1658.
Och Carl von Linné nämner den som lugnande i sin Materia Medica århundradet därpå. I den svenska floran 1755 beskrivs den enligt följande: ”Roten används av gotlänningarna vid hysteri, dekokt på roten som laxermedel i Ångermanland.”

Det svenska namnet vänderot kommer sannolikt ifrån uttrycket att man skulle använda roten till att ”avvända det onda, men även vända det onda till hälsa”
I dag används den främst som lugnande och lätt sövande medel. Vänderotsextrakt finns registrerat både som läkemedel och naturläkemedel. Roten innehåller dels eterolja som ger den dess doft, dels så kallade valepotriater, de som har betydelse för den lugnande och sövande verkan.
I dag finns det ett stort antal naturläkemedel som innehåller vänderot eller valeriana om man så vill. De har blivit godkända som naturläkemedel av Läkemedelsverket med indikationerna ”Traditionellt använt mot lindrig oro” och/eller ”Traditionellt använt vid tillfälliga insomningsbesvär”.

Av Lena Götrich